Ibland ser man fram emot att ha en sån där skön mysig med-familjen-dag. Då inga tankar ska ligga på det där som måste städas eller tvättas utan då vi ska ta det lugnt hemma och lyssna på musik, kanske baka något och gå en uppfriskande promenad i det härliga höstvädret och det ska kännas liiite som de där dagarna man minns från när man själv växte upp. De där som framkallar en viss känsla i bröstet av att vilja vara liten igen.
Typiskt då att såna dagar efterföljs av en sån där natt från helvetet som framkallar en helt annan känsla, nämligen den att man får vara glad om man överlever dagen stående.
Synd på en så fin jävla dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar