Sedan Theo föddes och mina sömnvanor blev kraftigt förändrade har jag insett följande om trötthet:
1) En trötthet blir aldrig mindre av att ligga och såsa hemma. Du kan ju ändå inte somna när du har ansvar för ett (litet) barn och finns det något värre än att vara trött och inte få sova - och ligga ner?? Därför tvingar jag mig till att göra saker. Även om det innebär mycket solglasögonanvändning och många besök hos mina föräldrar.
2) Om man umgås med andra trötta småbarnsföräldrar så är det ingen som märker att man berättar eller frågar samma sak tre gånger under samma tillfälle.
3) Det är en hårfin gräns mellan att ha sovit lagom och för lite eller för mycket och oavsett om det blivit för få eller för många timmar så blir jag lika bäng.
4) Trötthet går över.
(Och kommer dessvärre kanske inte alltid tillbaka klockan 22 när jag vill gå och lägga mig).
5) Man pallar så mycket mer än man tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar