Jag bestämmer mig i vart fall för att jag vill slösa med det där ordet. Kanske inte som den där mamman på Babyproffsen som pratade ashögt med sån där typisk nasal orolig-mamma-som-försöker-avstyra-barnet-från-vad-han-just-nu-gör-med-prat-om-något-annat-röst (kom här lilla gubben, nu går vi här lilla gubben, mamma älskar dig lilla gubben) utan på mitt sätt. Jag skiter i om han förstår eller inte, han ska inte vara främmande för ordet älska. Det är en rätt stor grej för mig. Vi har, liksom många andra familjer inbillar jag mig, inte sagt det till varandra hur som helst. Jag har aldrig tvivlat på att mina föräldrar faktiskt älskar mig men det där ordet...
Och just ikväll, precis just ikväll, när jag tagit vällingflaskan och sagt jag älskar dig Theo så tittar han upp på mig med sina glittriga ögon och sin nappbeklädda mun och säger:
- Gälka dig.
Sen vinkar han. Det brukar han göra när han vill somna ifred. Och ut genom rummet svävar en liten mamma. Med en tanke att saker aldrig har varit klarare än vad de är precis just nu.
2 kommentarer:
Finns inget annat än något så härligt som ens barn berätta att dem älskar en. Dottern har kommit i åldern nu när hon älskar allt, som grannens hund, sin potta, grannar som vi knappt prata med. Eller som i måndags när hon märker att jag inte mår bra på ett få minuter sa hon ett 20-tal gånger att hon älskar mig. " mamma jag älskar dig!"
=)
Skicka en kommentar