Ibland kan jag inte låta bli att tänka att: det här händer bara mig. Det var rätt längesedan sist, sist jag minns att jag tänkte så var när vi skulle åka till New York och jag spillde juice i skrevet precis när vi skulle lyfta och det absolut inte var lämpligt att knäppa upp bältet och resa sig upp utan istället ombads jag att snällt sitta kvar och känna hur juicen spred sig runt hela rumpan.
Men så idag var det dags igen.
Jag skulle presentera mig för mina 35 nya okända kurskollegor. Stod där med händerna i byxfickorna och pratade på. Och tyckte jag klarade mig rätt så bra. Pustar ut, tittar ner och ser att gylfen är öppen. Och inte bara sådär lite fjös-öppen utan, eftersom jag står med händerna i de trånga byxfickorna och liksom spänner ut byxorna mer, rejält öppen. Varför blir det så här? Varför är jag oförmögen att bete mig som en trovärdig vuxen? Säg att det händer er också...
2 kommentarer:
hahah! NEJ- Sånt händer bara dig! :D Men jag tror mer att ja blir så nervös, så jag kollar igenom alla sådana saker innan. Gylf, gojs mellan tänderna, harklar mig så att rösten är okej, ställer fötterna rakt så jag inte ska ramla. Mm. Tyder inte denna incident på att du är en trygg och lugn människa?? :) (självklart överdriver jag, och självklart händer det mig ibland)
Vilket bra sätt att se på det Johanna, jag väljer att tro på det sistnämnda - att jag är trygg! =D
Har förresten problem att kommentera på din blogg, vad är fel, jag eller bloggen?
Skicka en kommentar