jag vill bo i hus

Idag har vi påbörjat iordningsställandet av balkongen. Jag vet att jag ska vara glad och tacksam över att jag har balkong - och det är jag. Det är bara det att jag är trött på att ställa i ordning balkonger. När man drabbats av husdjävulen är balkong ett litet hån. Med tillhörande blomlåda och trepack kryddväxter.

Jag vill ha en trädgård!

Där Theo kan springa ut och in och där vi inte behöver springa efter för att se till så att han inte tar/förstör/fyller grannarnas stolar och krukor och cykelkorgar med sten. Vilket jag egentligen tycker att han borde få göra. Han är liten. Han älskar att leka med sten (jo det är sant). Om vi hade en trädgård skulle han få slänga den där stenen överallt för då är det bara vi som påverkas. Och möjligtvis gräsklipparen. När man har lägenhet har man dessutom inte ens någonstans att göra av alla de blommor och växter man vårdat så ömt på balkongen under sommaren så alternativet när hösten kommer blir att slänga dem eller köra hem dem till SIN MAMMA! Ja ni hör ju.

Och när man drabbas av husdjävulen då blir allt med lägenhetsboende fel. Som idag när jag skulle åt något av allt det där "farliga" (verktyg, biltvättmedel, skruvar, gift) vi städat bort (=ställt högst uppe i garderoben). Och proceduren att hämta skiten är så omständig att något naturligtvis faller ner och går sönder och plötsligt ligger det listspik på hela golvet. Men vad gör man? Vi har inga utrymmen för att organisera all skit. (Min bild av hus är att man kan organisera, åtminstone ha någon typ av avlastningsrum för sånt man inte vill se).

Sen finns det ju en väldans massa andra potentiellt bra saker med hus. Så som att kunna tvätta när man vill, kunna ställa sin cykel under ett tak så den inte ständigt blåser omkull och rostar sönder, kunna vädra kläder osv. Men jag tror att jag har gnällt färdigt för idag.