att slippa avsked

Avsked får mitt hjärta att gå ikras.

Jag säger det så ni ska förstå att det inte alls var så konstigt att jag blev gråtfärdig av den där 20-nånting tjejen som satt på tåget från Stockholm och sa ett hurtigt "hej då, vi ses snart!" till en familjemedlem på andra sidan luren medan tårarna rann nerför kinderna.

Det är inte så konstigt att min dag startade jätteilla bara för att jag började med att bevittna ett avsked mellan en man och två ungdomar med stora stora ryggsäckar på stationen i Vetlanda.

Det är faktiskt inte heller så underligt att jag blev väldigt berörd när Hollywoodfrun Maria Montezami sa hej då till sin lilla mamma för att flyga hem till andra sidan jorden.

För jag har oxå suttit på tåg med klumpar i halsen. Känt tomheten som intar hemmet när ett gäng familjemedlemmar som hängt där en hel helg försvinner. Jag är så innerligt glad att slippa ta avsked från min familj stup i kvarten. Det är nog det bästa med att ha flyttat hit. Nu hoppas jag att det dröjer en sisådär 20 år till jag behöver göra det igen.