Det olustiga med nostalgi är att det inte går att styra den. Plötsligt bara är den där, orsakad av en lukt, en sång eller kanske av ett dopp i havet. I mitt fall kom den när den här låten spelades i min mp3.
Tankarna kom i ungefär den här ordningen:
Oskar, undrar hur han mår?
Kim, undrar hur han mår?
Undrar om man söker en viss typ av människor för vänskap hela tiden? Tycker nog att Vetlanda-Elin påminner om Örebro-Elin, social, initiativrik och snäll.
Jag saknar Hanna.
Och Therese och Erika.
Promenad vid Rynningeviken.
Höstpromenaderna med Theo i Almby. Tänk att jag hade foglossning hela tiden.
Tänk vad fräscht det var på Willys i Almby.
Fika i stadsparken med Karin, Mille och Simon. När jag och Jonas såg alla 2-3-åringar och insåg med skräckblandad förtjusning vad vi hade framför oss. Och när vi ammade Theo utomhus för första gången och satt där nervösa som fan med vår lilla filt för att dölja titsen.
Sen tyckte jag det var nog och satte på All shook up istället. Även om Fake Empire på många sätt är en bättre låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar