det är faktiskt såååå värt det

Ok, under dessa två dagar har jag:

- Lagat enkel icke-barnanpassad middag som bara jag gillar (pasta, pesto, serranoskinka, getost mmm!).
- Lyssnat högt på musik under alla möjliga tider på dagen (ja herregud inte på natten, jag är väl fortfarande tant!).
- Käkat frukost på den stekheta och därmed icke-så-barnanpassade balkongen och både hunnit läsa(!) och fått dricka upp hela koppen med te(!!)
- Träffat ett pratigt och fnissigt tjejgäng hemma hos mig långt efter Theos läggningstid (vi bor i en trea utan dörrar remember).
- Lagt upp bra spotify-listor.
- Sovit. (Eller tja, sovit och sovit, jag satt uppe och stickade till klockan 1 för att jag skulle stupa i säng och inte tänka på nakna halvätna människor ni vet).

Saker man ska passa på att göra när man är ensam med andra ord.

Jag trodde det skulle vara höjden av njutning.

Och istället tycker jag det varit så oerhört tomt! Trevligt också såklart men mest tomt.
Och fattigt.
För Theo har inte varit här!

Och jag inser att även om jag inte kan göra alla de där ego-sakerna så ofta när lillen är med och även om saker tar mycket längre tid och jag får anpassa saker och ting en hel del så är det så jag helst vill ha det. Det är vi nu!

Och mitt liv känns inte lika meningsfullt när han inte är här...