Jag mår rätt så bra, jag gör faktiskt det, oavsett vad alla tror sedan vi flyttade till Vetlanda. Men den här dagen har likväl varit en piss-dag.
Förutom en halvstökig natt och att stambytet i källaren gör att jag
1) inte kan tvätta nerkissade handdukar
2) inte kan vila pga byggandet
så var det en sån där dag då det var 30 mammor på öppna förskolan men ingen jag kände och ingen som sa ett ord till mig. Jag blev till och med lämnad flera gånger så där ni vet som det blir när man sätter sig hos ett gäng som känner varandra och sen går alla och ingen bryr sig om utbölingen. Ingen pratade med Theo trots hans försök att få uppmärksamhet av andra. Förutom en mamma som tog hans leksak, oklart varför.
Å andra sidan var jag inte så social själv eftersom jag inte känner för att prata om potatispuré och tänder längre. Jag har gjort det i nio månader nu, jag vill prata något annat. Vad som helst faktiskt. Det enda jag snappade upp av något slags destruktivt värde för mig var en tjej som pratade om det där jobbet jag sökt. "Mitt" jobb, som skulle passa mig så bra, som alla andra tycker skulle passa mig så bra. Och det lät som att hon hade fått det.
Jävla skit.
Nu tänker jag, trots att jag är vrålhungrig och borde äta och trots att jag ändå kommer bli väckt av borrmaskiner, gå och lägga mig för jag är så förbenat trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar