Det allra värsta med att flytta hem igen är att man (om än tillfälligt) förlorar sin identitet. 20-åringens kläder har blivit både för trånga och för stora. Fördelen med att lära känna människor på annan ort är att de endast vet det om mig som jag berättar. De kan inte ens föreställa sig att jag har varit svarthårig.
Och det är ganska skönt.
Jag inbillar mig att det inte kan bli så här där alla känner mig.
Nu är det ju inte så riktigt kan jag konstatera efter att efter x antal besök på öppna förskolan fortfarande knappt känna igen en käft. Jag har börjat förstå mer och mer att flytta tillbaka hit är som att flytta hit på nytt. Med skillnaden att man har en massa saker förspänt; kontakter, kännedom om de fina badstränderna och någon att ringa när man helt enkelt känner för att gå på bio och behöver barnvakt.
Det näst värsta med att flytta hem är känslan av att den tiden då man flyttar runt på något vis är slut. Jag har alltid tyckt om att komma till en ny stad och inte hitta nånstans, inte veta vilka jag kommer träffa eller hur livet där kommer te sig. Jag har aldrig vetat med bestämdhet att jag skulle komma tillbaka hit. Men de senaste åren när diskussionen kommit på tal om huruvida vi ska flytta eller inte i takt med att fler av våra vänner lämnade Öret så har jag sagt jag orkar fan inte flytta nånstans där jag inte känner någon och börja om på nytt, jag har redan en massa kompisar! Så spiken i den kistan är egentligen redan islagen.
En tredje sak är det här med puckon. Alltså det finns naturligtvis massor av puckon på alla orter där jag bott. Men fördelen då har varit att jag inte vetat om att de varit puckon. Här är jag rädd att det blir annorlunda. Här finns ju puckona jag ogillat och varit tvungen att förhålla mig till sedan jag var 13! Och Vetlanda är litet, man kommer stöta på dem och vara tvungen att vara trevlig för det är ju alltid någon jäkel som känner dem. Och jag som sedan länge bestämt mig för att jag är för gammal för att ödsla energi på puckon. Måste jag göra det ändå nu?
Å andra sidan har jag redan börjat förstå att de gamla puckona växt upp, flyttat ut till landet och skaffat barn. Jaja, så var det med den rädslan.
Bubblare:
- Machohumorn om "kärringen" och "regeringen" som många män här i småstan kör med, så fullständigt tråkigt och avtändande.
- Det begränsade fjortisutbudet. Jag vill inte att Theo per automatik ska tycka det är coolt att dricka sprit och boffa bensin när han är fjorton bara för att han inte väljer idrotten eller kyrkan.
4 kommentarer:
jag har också varit svarthårig :) kramar
Haha, har du? Hade jag ingen aning om! Vilket styrker min tes ;-)
kram
Men vännen, inte ens jag som känner dig väl vet ALLT om dig! Vet du att jag som flyttade hem rätt snabbt igen fortfarande träffar nya människor i den här stan och många av dom är inte puckon =)
Jag har oxå flyttat bort (för ett litet tag iaf) och sen flyttat hem igen, och jag känner knappt en kotte här i stan (väl alltså). Puckon är vi alla i någons ögon ;-)
Skicka en kommentar