Jag har kommit fram till att jag är en ganska egoistisk person. Rent politiskt tycker jag nämligen att frågor som rör mig och min vardag är de viktigaste. Därefter kommer familjefrågor och jämställdhetsfrågor på andraplats.
Och efter att ha konstaterat det kan jag se att det inte finns något parti i riksdagen som värnar om mig; en utbildad, snart 30-årig svenne, med "duktig flicka"-syndrom arbetandes i offentlig sektor med studielån, ansvar, pissdålig löneutveckling och som ser alla attraktiva arbeten i min sväng gå till människor med snopp.
Sossarna bryr sig om metallarbetarna.
Moddarna om de som har råd att prioritera städhjälp.
Miljöpartisterna om fiskarna.
Så nu i EU-valet röstade jag för första gången på Fi.
Förutom att det känns som att de ganska ofta pratar om mig så tror jag att de skulle fylla en viktig funktion out there i påve-land (funktioner som jag värderar något högre än att kunna fildela gratis).
Det gläder mig att Benny Andersson gjorde likadant eftersom det då inte kändes lika vänsterradikalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar