Det är synd, men yogan igår var verkligen lite för flummig för min smak, jag förstår inte att jag alltid ramlar in i sånt här (mindfullness, basal kroppskännedom, NIA...)? Jag har tränat yoga (en mer svennig variant uppenbarligen) förut och tyckt om rörelserna men jag har aldrig varit med om att det fokuserats så hårt på sång-mantran ("Jag hälsar den kreativa kraften", "Jag bugar mig för den ursprungliga visdomen") och att förminska dålig karma (i det här fallet den ofödda bäbisen).
För att förstå min överkänslighet för chakran, meditation och "ditt inre öga i pannan" måste man förstå hur jag var för 10 år sen.
Jag älskade sånt där flumflum!
Åkte runt på "harmonimässor" med en massa lurendrejare som försökte sälja på folk alla möjliga behandlingar och krimskrams med förklaringen att det hade "helande krafter". Jag lyssnade på allvar på indianmusik och gick runt med en påse ametister (en slags sten) runt halsen för att det skulle minska röksug och hålla en frisk. Det gick överstyr. Så jag är numera extremt överkänslig för allt som har med flum att göra.
Ungefär på samma sätt som 70-talister avskyr platåskor kan jag tänka mig.
Efteråt försökte vi kompensera flummigheten som fått fäste i våra kroppar med en kall realistisk krigsfilm. Och jag lovar, en film som "Valkyria" har aldrig varit så bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar