hår

Jag tycker verkligen jättemycket om min nuvarande frisör, tro inget annat. Men det är något med frisörer och mitt hår. När de märker hur självlockigt det är glimmar något till i ögonen och de vet verkligen inte när de ska sluta. Det är krämer och specialfönar och ett gediget handarbete för att få till det rätta fluffet. Så det slutar ALLTID med att jag ser ut som en svintoboll. Så här har det varit sedan jag var liten men nu är jag stor och borde våga be dem tona ner krullet lite. Men det vågar jag inte. Överhuvudtaget har jag aldrig vågat säga till en frisör om jag inte är nöjd. Jag bara, "ja det var ju fint" när de tar spegeln och visar hur man ser ut på baksidan och sen betalar jag och går därifrån. Jag har haft ångest. Jag har gråtit. Och en gång, då gick jag till en annan frisör dagen efter och gjorde om precis samma behandling. Det blev ganska dyrt.
Jag måste verkligen börja stå på mig mer. Men det är bara så himla jobbigt att vara jobbig!