Jag har varit lite motståndare men vi kände att det blev för mycket för henne att ständigt vara närvarande och tillgänglig och aldrig bara få vara och känna en enda känsla från början till slut. Sen när mobilen läggs bort kommer alla saker på samma gång och når oanade höjder och oro eftersom problemlösningsförmågan inte är på topp precis när vi ska sova. Så vi sa att sista halvtimman-timman innan läggning kör vi mobilfritt.
Det var svårt men vi gjorde en lista på saker hon skulle kunna göra istället. Den i sig har konstigt nog inneburit att vi alla umgåtts lite mer.
Efter en dag önskade hon längre skärmfri tid.
Efter fyra dagar somnade hon en timma tidigare än sin vanliga läggtid.
Jag säger inte att detta var bra än. Men jag säger att det verkar lovande.
Förövrigt hemma med Theo idag pga diffus tryck/ huvudvärkskänsla som inte vill släppa. Har godissug från helvetet och oroar mig för klimakteriet. ”Ja där är du säkerligen med det där tantgodiset” säger J och tittar på mina Marianne-kolor.
Har ägnat dagen åt att sova, skriva journaler, skriva med en annan funkismamma vars barn har det tufft och släppt ut min omedicinerade adhd-tonåring själv på åkergräsklipparen. Fy fan vad atarax jag kommer få trycka i mig när det är dags för övningskörning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar