-”Nu går ni ut!” sa jag bestämt och motade fysiskt ut de orimligt jobbiga människorna.
Jag tror aldrig en dröm varit mer talande.
De två timmar jag tillbringade på arbetet under dagen följde märkligt nog samma mönster. Jag som är en sån mespropp sa ifrån och min tuffare kollega kom in efteråt och kunde knappt hålla sig för skratt.
-”Nu va du tydlig! JAG kände mig nästan mesig! Jag blev alldeles full i skratt!”
Jag har aldrig känt mig så arg och illojal mot min arbetsgivare som jag gör just nu. Jag vet inte riktigt hur man hanterar sådant utan att fly? Jag försöker tänka att detta också är något jag ska erfara i livet och att det inte är alla förunnat att få vara med om det. Vilken jävla historia det kommer bli sen! Och jag litar på att det finns en väg för mig mellan allt som just nu är snårigt och sårigt. Även om jag också tänker att det fanns en väg för mig som va SÅ övertydligt utpekad att jag raljerade om den men som jag valde att inte ta.
Kanske är jag dålig på det här med att förstå tecken? För jag gick på min magkänsla och den var fel.
Sen va vi på skolmöte och i bilen hem försökte jag läsa matlistan samtidigt som jag körde för att se vad som var nästa steg på dagen och då försvann alla mina listor, aka mitt liv, i en uppdatering.
Jag blev liggande i migrän resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar