Men dagen bjöd på en ny terapeuterfarenhet. Ett samtal med skyddsombudet och ett med en läkare som jag inte växlat många ord med under dessa år men som, nu när hen ska sluta, blommat upp. Den bjöd på en nyupptäckt låt som jag hörde på P4 i väntrummet. En skolchef som verkar bra men som naturligtvis inte kommer generera någon skillnad för mitt barn. Och ett försök att avlägsna snöslasket som slog mot bilrutan genom att stänga av halvljuset.
Tur att det är fredag och vilodags för det kan gå värre om jag skulle försöka köra i mörkret genom att stänga på vindrutetorkarna.
Jag tänker fortsatt mycket på vad det är meningen att den här situationen ska ge mig, varför den händer och vad som är min roll. Har jag gjort dåliga val? Är det något slags straff? Är jag här för att jag är skolad av ganska skräniga vänsteranhängande soctanter som inte är rädda för att protestera på sin arbetsplats - till skillnad från vårdfolk? Men jag har inga marginaler för att protestera. Jag känner mig bara ensam och vilse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar