I ett skov av dåligt samvete försökte jag skrämma mina barn med att de kommer få gam-nacke om de sitter för mycket med sina skärmar. I samma sekund som jag sa det kom jag att tänka på hoten under min uppväxt, om de fyrkantiga ögonen jag skulle få för att jag ansågs kolla för mycket på TV. Inte fan blev det så. Jag borde kunna ha lite mer is i magen, jag som ska vara så liberal gällande moderniteter.
Imorgon ska jag vara sjuk. Eller jobba hemifrån, det beror på hur jag mår. Just det senare är en fråga jag endast kan besvara om jag har rejäl magsjuka och inte är förmögen till något annat än att kräkas. För om det är något jag alltid kunnat är det att hålla ihop. Om jag bestämmer mig för att jag kommer må bättre och orka imon, då kommer jag må bättre och orka imon. Oavsett hur jag kommer må sen, det är det som är mitt problem. Det finns alvedon och nässpray så det kommer gå utmärkt att hålla ihop fram tills dess att jag gått av mitt skift då jag kommer hetsa upp mig över skitsaker och låta arg på rösten fast jag egentligen bara bränt upp all min energi. Jag hatar att behöva fatta beslut. Jag hatar otydligheten och att lägga om arbetet. Å andra sidan, vem fan bryr sig om vad enskilda svennebananer tycker? Ingen alls. Det kanske är det som skaver, att något så avlägset får ta så mycket plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar