samtiden eller är det alltid en kvinnorättsfråga att få visa brösten?

Finlands statsminister har hamnat i blåsväder för att hon poserade på bild i endast kavaj och således blottade lite bröst. Och hela Sverige flyger i taket. Inte för att ett lands statsministern spelar på sex såklart utan för att hon fick kritik för bilden. Kvinnor har nämligen alltid all rätt i världen att visa upp sin kropp, INTE för någon annans skull såklart men för SIN EGEN. Sen var de tillhörande insta-manifestationerna inte långt borta, hashtag Sanna och bilder på oss vanliga svennebananer i kavaj med urringning. Nåväl.

Det jag tänker, och ofta tänker, är - har vi inte kommit längre? Varför är varenda så kallad feministisk diskussion och statement som klippt från de en hade när en var 17? Eller för all del, 25? Trots allt som hänt sedan dess i form av lagstiftning, uppmärksamhet kring våld, normer, förutsättningar osv? Som snarare skapat en ganska stor grupp unga MÄN som varken kommer in i eller deltar i samhället? Tänk Jordan Petersons målgrupp, du får tycka vad du vill om den men den finns och kan ju inte anses som något annat än ett misslyckande. Det är som att vi alltid måste bära kvinnosaksglasögonen, TROTS att vi tex nyligen hade en situation i Sverige där män inte ens har fått vara närvarande i det kanske största i ens liv, ens barns graviditet och förlossning. Att män inte fick vara med var förvisso också fel - utifrån kvinnans rätt till att ha med sig ett stöd.

Jag tänker så här. Jag vill inte se Stefan Löfven posera på ett sätt som antyder sex. Jag tycker det är ren populism och jag skulle tycka det var att göra ner politikens viktiga ämbete. Kalla mig pryd - jag vill inte att människor som styr ska behöva ägna sig åt lättklädda tidningsreportage. För mig är det svårt att ta sådana personer seriöst samtidigt som de ska bestämma strategin för en pandemi, något som handlar om människoliv. Och vet ni vad mer? Man får tycka så. Det är ok! Det behöver inte ens betyda att jag inte är feminist! Det betyder troligen bara att jag inte alltid (typ aldrig)  tycker det är lämpligt att dra fram populistkortet. Tänk på det igen. Stefan Löfven med en lätt uppknäppt skjorta som inte är nerstoppad i byxorna, uppkavlade armar och med handen vilandes och mot byxlinningen. Tack men nej tack. Men nu var det ju en kvinna och då är det en HELT annan sak.