onsdag 11 april 2018

hur diskussionerna kring svenska akademien blottar en arbetarklassjäl

Men alltså seriöst, Svenska Akademien. En organisation/klubb/arbetsplats/vad-det-nu-är som är så speciell att du måste googla stavningen för annars skriver du fel, som har ledamöter som avgår med bajsnödiga citat i en stor dagstidning och man bara vem fan är du? Och där varenda nyhetskanal plötsligt ska rapportera för att kungen varit på ett möte för det har visst varit sjukt mycket jäv och nån okänd fransman har ägnat sig åt "tölpigheter" och jag bara undrar för VEM har detta ett sådant nyhetsvärde att det behöver analyseras i varenda jävla nyhetsprogram? För folk som kallar sig intellektuella för att de har tippat rätt på en nobelvinnare? För rojalister? För kulturintresserade stockholmare? "Nu hade de en omröstning fast en kan ju egentligen fråga sig om det går rösta ut en person av dessa skäl och det är synd att det blandas ihop med Me too och attans där gick Englund också och ja nu hade Frostensson visst kommit till ett möte fastän hon inte skulle och nu har visst Horace gett sig in i leken och det här går aldrig att rädda och bla bla bla bla bla".
Jag försöker samla mig för att komma åt varför jag blir så himla upprörd. Och jag tror att precis exakt här går gränsen mellan den riktiga medelklassen med designmöbler och jobb inom den privata sektorn och oss som läst upp oss till nån slags akademisk undre medelklass med en lön som gör att vi aldrig kommer tjäna på att ha utbildat oss. Det är helt enkelt en klassfråga som påminner mig och ca 80% av den svenska befolkningen att hit kommer vi aldrig att komma. För vurmen för svenska akademIEN och tillhörande dito kan inte erövras utan måste läras in från barnsben. Inte konstigt då att en blir provocerad när detta av alla saker, som rör den svenska befolkningen från norr till söder, upptar hela nyhetsflödet.

Inga kommentarer: