Jag måste nog ändå säga något om att en kvinna med skägg tagit hem segern i Eurovision. Jag tänker inte fokusera på det faktum att man kan missta sig och tro att det där väl ändå inte är så provocerande för länder som Sverige och fokusera på det jag upplever att jag hör när det gäller att schlagerfestivaler inte ska vara en arena för politik. Jag menar att vi aldrig kommer lyckas med den ambitionen.
Och det gläder mig.
När vissa frågor blir för påtagliga måste de upp på bordet. Att osynliggöra alla som inte tillhör normen så som hbt-personer är nämligen också (i allra högsta grad) politik. Genom åren har vi haft en liknande diskussion i Eurovisionsammanhang (som väl dessvärre inte är helt över), nämligen den om det verkligen ska vara en afrikansk kvinna som framför Norges bidrag och ska man verkligen inte ens veta vad det är för land som representeras i dessa mångkulturella tider*. Det som hände då och det som händer nu är att verkligheten tar sig in i Eurovision Song Contest och det är bra. Vi lever alla i länder av människor med olika bakgrunder och läggningar och ni vet, jag behöver inte räkna upp alla diskrimineringskriterier, så varför finns inte alla representerade?
Jag menar att Eurovision är ett gyllene tillfälle att lyfta fram frågor av det här slaget. Det är utmärkt att många en kväll som denna tvingas begrunda det faktum att de inte kan säga vilket kön vinnaren har eller huruvida de ska säga hon eller han. (För hen tänker de då rakt inte säga). I det sammanhang där jag firade min Eurovisionkväll märkte jag att många var tvungna att ställa sig frågan "vad tycker jag egentligen?" Är att jag tycker någon är konstig ett argument för att det per automatik är dåligt och fel? I det sammanhang jag var landade människor inte alls i den ståndpunkten. Snarare hörde jag att man måste ju få vara som man vill. Och så tror jag att ganska många av oss tycker när vi väl tvingas ta ställning. Överlag tror jag att vi människor har svårt att ta ställning gällande saker vi inte ser eller upplever så ofta. Jag talar såklart om mig själv också, vad händer i mig när jag ser en man med gravidmage till exempel? Inte är min första tanke att spontanhurra, mitt sexualpolitiska engagemang till trots. Min första tanke är nämligen mycket mer ogenomtänkt, och kanske mänsklig, typ oj, det här var ju väldigt ovanligt och konstigt och kanske blir jag till och med lite orolig, hur påverkar det här min bild av verkligheten? Det betyder inte att jag så småningom inte kommer tycka att det är ok. Snarare tvingar det mig att tänka på vad jag verkligen tycker och det är första steget mot tolerans. Jag är glad att så många fick fundera över vad de tycker igår och min tro på mänskligheten gör att jag tror många kom fram till samma slutsats som människorna på min fest; jag kanske inte behöver skaffa skägg och klänning själv men andra människor måste få göra det om de vill. Kanske för att när du får tillfälle att tänka efter kommer du på att det faktiskt påverkar ca noll saker i ditt egna liv. Men det påverkar allt i den som får möjlighet att leva sitt liv som den här.
Och till framtida år hoppas jag att vi kommer få sitta i tv-sofforna och provoceras av att de manliga röstlämnarna är überstylade och ordentliga och noll roliga och att de kvinnliga röstlämnarna nyss tycks ha gått upp ur sängen och sitter där med rufsigt hår i något som liknar en skrubb och skojar utan manus.
Hej svejs!
* Svar: nej det måste man inte, det är en musiktävling remember?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar