måndag 9 september 2013

att inte kunna skilja på dig och mig

Det haglar av nyblivna föräldrar på min facebook just nu och jag märker att jag känner mig lite avtrubbad. Borde jag inte känna mer? Gilla mer? Kommentera mer? Istället blir jag nästan lite trött. Avundsjuk kanske eftersom den där första-barnet-fasen är så längesedan och jag kan känna lite sorg över att det var en once-in-a-lifetime-grej som nu är över. Eller kanske avundsjuk på de som fått andra barnet och verkar tycka det är så enkelt och lätt och inte alls har några krämpor eller extrakilon kvar och vars förstabarn inte alls verkar avundsjukt på den nya utan tar allt med ro, så var det verkligen inte för oss. Men också - trött.

Visst är det tråkig?

Bebisar. Nya små människor, det som typ är livet. Men det var något som låg på tungan.

Nybliven lycklig förälder - Inte fel att få promenera i det här vädret istället för att vara på jobbet! (obs. precis en sådan sak jag själv skulle kunnat skriva när som helst under mina bägge föräldraledigheter!)
BitterfittaVero - Ja vänta du tills om ett par månader och se om du tycker det är så jävla mysigt då.

What the fuck?! Var det där min tanke?

Nybliven lycklig tvåbarnsförälder till ett barn av varje kön - Nu är vår familj komplett!
BitterfittaVero - Men herregud vad det var gulligulligt här då, jag tror jag kräks!

Sen hur de nyblivna föräldrarna lägger ut bilder på sin bebis vid typ klockan 4 på morgonen och det enda jag tänker är:

- Men sitt inte på facebook och stressa huvudet, sov människa, så mycket du kan! Du är inte en bättre förälder för att du offrar sömn!

Precis som att inte alla vet det redan. Andra får väl sova precis hur mycket och lite de vill, det ska väl jag skita i! Det fanns en tid då facebook och bebisen var mina enda vänner också om nätterna, jag vet väl hur det är! Men det är som att jag blir avundsjuk på det också eftersom jag själv bara gnällde, eller förlåt jag menar GNÄLLER, om det här med min uteblivna sömn. Gnäller och gnäller och blir fullständigt dysfunktionell och bedrövlig som familjemedlem. Varför blir inte alla andra det också? Är det bara jag? Varför är alla andra såna perfekta föräldrar? Jag älskar ju också mina barn men nu verkar det plötsligt som att jag inte gör det lika bra som alla andra eftersom jag inte hinner lägga ut när vi pussas på facebook! Är jag den sämsta föräldern i världen?

Dags för ett facebook-stopp igen tror jag...

4 kommentarer:

Ulle sa...

Jag tror jag gillar dig! ;)
Jag har en vän som bloggar. Jag VET hur dom brukar ha det hemma. Inte mig emot ett dugg men det är så roligt när man går in på hennes blogg å ser dessa fantastiska bilder som säger att här har du en människa som har det absolut perfekt hemma! Snygg inredning, städat å prydligt, ordning å reda. Men jag ska säga dig att bilden gör inte verkligheten riktigt rättvis dock.... Så dessa Facebook upplägg å bilder säger absolut inte mer än tusen ord alla ggr. :)
Men jag håller med det är nog av lite avundsjuka lr bara att vi som har två barn å "gjort" det där vet den riktiga sanningen bakom å att det lättaste som finns är att måla upp den perfekta bilden till dom som inte riktigt känner en....
Tja vad ville jag säga med detta då.... Ja typ nåt sånt här är inte så duktig på å formulera mig som vissa andra ;-)
Tack för att du förgyller mina dagar med mycket bra läsning

Anonym sa...

Du vet ju att de är lika trötta och tjuriga som oss andra, men väljer att inte dela med sig av det. Kram JohannaH

miss orbison sa...

Tack Ulle, så roligt att du gillar bloggen! :) Och jag håller med er, jag vet egentligen. Alltför väl. Jag är bara så jävla trött på det här jävla fejkandet som finns överallt, kan inte alla bara vara ärliga och sanna mot sig själva och varandra så skulle vi människor må SÅ mycket bättre!

Johanni sa...

Men ärligt talat så gillar vi inte dem som bara skriver skit-status-uppdateringar heller...
De e en så svår balans!