en jävla kukdag

Idag är jag så jävla trött på allt.

Jag är trött på att vara kvinna och allt vad det för med sig av vanor och samveten och måsten, exempelvis att vakna av minsta pip från mina barn om nätterna medan J ligger och sover, oavsett vems natt det är. Jag har snittat på max 5-6 timmar per natt sedan vi båda började jobba och jag känner att det tär för jag orkar ingenting outside the box*. Jag känner mig ofrivilligt som de där kvinnorna i 55-årsåldern som liksom nästan skryter om att de minsann låg vakna hela barnens uppväxt (hur fan orkade de??) med skillnaden att jag inte klandrar min man för att han inte gör det. Jag har nämligen alltid tyckt att det varit bra att han kunnat sova, särskilt när barnen var bebisar och ammades var tredje timme i x antal månader. Om han varit lättväckt hade detta nämligen inneburit en massa merjobb för mig om nätterna, typ gå till ett annat rum och amma eller att vi skulle ha separata sovrum och det är min bestämda uppfattning att separata sovrum är the highway to hell för parrelationen för plötsligt har man vant sig vid att re om sig själv och slippa snarket och det här var ju faktiskt riktigt skönt och nä, jag tror jag väljer att sova ensam även när jag har chansen till något annat och sen står man plötsligt där och saknar närhet och undrar varför man aldrig knullar.

Fast å andra sidan, vad fan vet jag om nånting. Jag vet ingenting.

Jag tycker iallafall att det är ok att min man sover. Ett tag var det ett problem eftersom jag tänkte att jag tar detta, jag är ju ändå vaken med följden att jag sprang omkring hela nätterna, även de nätter som inte var "mina" men inte längre. För det är faktiskt skillnad att vakna till och säga din tur och att vakna till och gå upp och ge en ledsen tjej nappen och påväg till sovrummet kommer en kissnödig kille och sen när man följt med honom till sitt rum och precis lagt sig så gråter tjejen igen och igen och igen och till slut ger man henne välling och då somnar hon men då är man själv så sömnstörd att man inte kan sova mer och då kanske man väcker sin man i ett panikvrål och ger honom dåligt samvete istället för att be om hjälp tidigare. Då brukar klockan vara runt 02:30. (Och så undrar folk varför man "blir så tråkig" när man får barn och inte orkar dricka vin och se färdigt en serie som slutar 23:30, hahahaha! FUCK! YOU!).

Jag är trött på att torka bajs också. Torka löst bajs dag som natt, byta kläder, byta sängkläder, torka snoriga näsor, bli snorig och dyngförkyld själv, bemöta småkrassliga sura barn med tålamod och lugn vilket tar så mycket energi när man inte sover att jag typ fått prioritera bort alla andra människor än mina barn. Men hej där ute! Hur mår ni? Jag mår i grunden bra men har en lite risig inställning idag! Ni vet kanske hur det är! Hejdå!

Jag är trött på att barnen alltid blir sjuka när vi planerat något roligt. Vi skulle ha strosat omkring i Köpenhamn idag egentligen och jag såg verkligen fram emot att få några sista dagar med semesterkänsla tillsammans med goda vänner. Istället gjorde vi krasslingar ett försök att ta oss ut för att handla lördagsgodis och få något annat input. Ni kanske såg oss? Det var vi som bar på en tokskrikande 4-åring genom hela affären. Jag slängde med ett paket kräftor som någon slags tröst. Och sitter nu och funderar över varför jag ska äta denna härliga delikatess den enda kvällen på typ hela året som jag inte känner någon som helst smak. Och jag tänker inte ens ursäkta mig med att det är ett i-lands-problem, inte idag.

Jag är trött på att, trots att det är som det är, ha kvar en massa ambitioner; sy, måla, rensa, köpa nya glasögon; som aldrig blir av men som ändå ska ligga där i bakhuvudet och gnida som en ny oingången sko mot en svullen häl. Det räcker väl med att jag undrar hur det ska gå med det mest basala? Fuck glasögon och den obligatoriska vimpeln i barnrummet! Jag oroar mig inte för barnen, jag känner att jag lägger majoriteten av min energi på dem och är en bra mamma. Men jag är orolig för allt annat. Hur ska jag klara av mitt jobb? Hur kommer det kännas att vara den där opålitlige som ingen vill ha ärenden ihop med för att hon bara vabbar och är hemma halva veckorna och när hon väl är på plats smittar hon ner alla med dagisbaciller? Hur ska jag orka med mina andra relationer? Hur ska vi klara av att hålla huset i någorlunda ok skick inför en eventuell försäljning? Vi såg en planka till som var rutten idag, bara sådär poppade den liksom upp. Jag bad den dra åt helvete. Det hjälpte föga.



*Outside the box = allt som inte innebär matlagning, de mest nödvändiga hushållssysslorna (obs EJ trädgård eller renovering) nattning av barn och att sitta framför tv:n/datorn och syssla med något fullständigt hjärndött. Typ blogga.