sadomasochist för en dag

Jag har ofta sett mig själv som en relativt fördomsfri person när det kommer till sex och vad andra sysslar med i sänghalmen. Skitsamma liksom så länge de som inte vill involveras hålls utanför. Idag insåg jag att det finns gränser för min fördomsfrihet.

Jag hade nämligen råkat fylla i att jag skulle på ett RFSU-seminarium om hur du kombinerar BDSM med ditt föräldraskap. Det är så lätt hänt det där, man scrollar hit och scrollar dit och så råkar man gilla eller attenda något på köpet. Åtminstone är det så för mig.

Seminariet lanserades så här:
Vad gör man som BDSM-utövare och förälder? Övar sig på att skrika tyst, döljer sina blåmärken och hoppas att barnen inte ska märka? På fredag diskuteras kniviga situationer och smarta strategier i Pride House. Välkomna!

Jag har inget emot att BDSM-utövare delger varandra sina strategier på Pride House. Be my fucking guest. Men jag vill inte att mina mostrar och J:s släktingar och mina vänner och ytliga bekanta som finns på facebook och nu har sett att jag ska närvara på detta seminarium ska tänka det första de gör när de träffar mig nästa gång:

- Tänk att Veronika är sadomasochist! Undrar om hon slår eller blir slagen? Hon blir säkert slagen, hon är ju så gå-påig med allt annat så i sängen blir det nog tvärtom! 

Jo, så kommer folk visst tänka, jag vet hur folk spekulerar om andras sexliv och nu har jag sått ett frö för er att spekulera om mig. Så snaskigt. Men ingen, ingen kommer någonsin att fråga om det är sant. Sysslar du med BDSM Veronika? Så intressant, så det är därför du är med i RFSU!

Fan alltså.

Så här gick visst min gräns. Ni får gärna tro att jag är flata eller bi eller transperson eller gruppsexutövare eller swinger eller porrdansös eller nästan vad som helst. Men att jag skulle ha problem med att dölja mina bdsm-blåmärken för förskolepersonalen, det kommer aldrig att hända. No offence BDSM-utövare, det är bara verkligen inte min grej.