Ni vet ju att jag försöker vara genusmedveten beträffande mina barn och med det menar jag att jag vill visa dem och uppmuntra flera alternativ, inte bara de klassiska "tjej"- och "kill"-sakerna. Kan ni då snälla stötta mig i att jag gjort rätt den här gången? Jag hamnade nämligen i en akut "vad-är-jag-för-mamma-kris" häromdagen.
Min son behöver nya gympaskor. Och vi har hittills i stort sett alltid valt hans skor utifrån vårt tycke och smak så den här gången kände vi att han kunde få bestämma själv. Vi jagade runt i stadens butiker efter ett par skor med Blixten på (såklart) och några timmar, några hysteriska gråtattacker och en kränkning av otrevlig expedit senare kunde vi konstatera att det fanns inga sådana skor så vi bestämde oss för att kolla på nätet. Sagt och gjort.
Theo tittar i ungefär fem sekunder och säger sedan bara Dom vill jag ha! Dom med Mimmi på mamma, dom vill jag ha! Han bestämmer sig också ganska snabbt för ett par sandaler i cerise. Jag hamnar i ett litet dilemma.
För min del får han välja precis vilka skor han vill. Jag blir glad att han ibland vill ha något annat på sig än Blixten och Spindelmannen. Men två par tjejskor. Det är bara en tidsfråga innan någon kompis (eller klantig vuxen för all del) kommer att säga någon spydig kommentar om att det är tjejskor. Och jag vill inte att min son ska känna sig fel! Jag vill inte att han ska känna sig ledsen för att någon annan klankar ner på hans självvalda skor som han kommer att vara jättestolt över och känna sig jättefin i! Jag vill inte att han ska skämmas och inte vilja ha dem mer! Jag går sönder när jag tänker på det!
Å andra sidan vill jag inte vara den som säger till honom att det val han har gjort är fel och att de där rosa och lila Mimmi-skorna med rosett faktiskt anses som tjejskor. Jag förstår inte hur jag ska förmå mitt feminist- och föräldrahjärta att göra det. Jag vill att han ska välja själv.
Så jag köpte dem. Efter att ha gett honom ett val mellan Mimmi och de blå Pippi-skorna som han också tyckte var helt ok fast han ville ändå ha Mimmi så köpte jag de jävla skorna. Vilket fått till följd att jag nu är rädd att min son ska känna sig som och bli "Om en pojke"-pojken.
Gjorde jag rätt?
5 kommentarer:
Heja Theo! Jag tycker att du gjorde rätt! Det är svårt det där att veta vad andra kommer säga och tycka.... Min son startade en trend bland killarna när han kom till förskolan med nagellack. Kanske kan detta bli likadant.
Rätt! Du har rätt, Theo har rätt. Å de andra som säger något annat har fel. Så enkelt är det, och det tycker jag att du ska tala om för Theo OMnågon skulle skulle säga nåt annat!!
Men åh! Jag ska säga att han har jättefina skor!
Absolut rätt, men jag förstår VERKLIGEN ditt dilemma. Jag hamnade i samma sits när O skulle välja sin första cykel. Han fastnade för en rosa prinsessvariant med extrautrustning i form av docksits och blomdekorationer. Jag fick råångest och tänkte exakt samma sak som du gjorde kring skorna. Dock kände jag att en cykel inte direkt byts ut om han ångrar sig plus att lillebror också skulle få ärva den. Vi kompromissade lite (utan att prata om färgerna) och det slutade med en vit likadan cykel med blommig rosa cykelkorg etc. Det blev till slut en lycklig liten cyklist ändå. Några veckor senare kom han tyvärr hem från förskolan och konstaterade att han inte tycker om rosa längre. Det är blått som gäller för killar, hade han nämligen fått lära sig :-(
Visst är det lite klurigt men tack för pepp och tips! Nu vet jag att jag inte är ensam!!
Skicka en kommentar