Jag är så jävla förkrossad och jag ska berätta varför: Jag tycker inte det är roligt med Melodifestivalen längre.
Ni hörde rätt.
Det är inte roligt.
Jag har missat 3 delfinaler, inte ens hört hälften av finalbidragen och de gånger jag väl tittat har jag slagit rekord i att säga "herregud". Enda behållningen har varit programledarna. Så jävla bra och snygga, alltså tänk er Danny och Gina om 15-20 år. Dessutom tror jag Sean Banan vinner.
Varför är då detta en katastrof? Jo.
Jag hatar musikpretton. Eller hatar gör jag såklart inte, hälften av min bekantskapskrets är musikpretton, men efter alltför många dåliga erfarenheter av dessa musiktyckare som sett det som sin självklara rätt att trycka ner mig i skorna bara för att jag råkat gilla något ohippt (om folk visste hur många såna töntar det finns) så är det som att jag bestämt mig för att viga mitt liv åt att försvara allt som är svennigt. Jag går utan att blinka i försvar för de skrikande mammorna med flaggor som zoomas in under direktsändning i de olika arenorna.
Men jag är rädd att jag inte kan göra det längre för det ÄR ju verkligen inte så mycket att ha. Och det gör att jag känner mig som en svenne på helt fel sätt, nämligen det där oengagerade sättet. Det där sitta-hemma-och-gnälla-i-sin-soffa-sättet. Jag har inte råd att förlora ytterligare ett engagemang, då blir jag ju snart bara en småbarnsmamma.
Förresten så har alla sångare ikväll samma frisyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar