Det är så tomt nu när mina vänner åkt. Den korta tiden med dem fick mig att inse att jag inte helt och hållet blivit en sån där tråkig småbarnsmamma. Ingen som läser min blogg kan ha undgått förändringen, jag menar förut skrev jag om sexualpolitik, betraktelser av stort och smått i samhället och hur mycket jag älskade mitt jobb. Sedan jag flyttade till Vetlanda skriver jag bara om barn och att vilja bo i hus. För mig är detta egentligen höjden av tråkighet. Men nu känner jag mig åter lite stärkt i min identitet. Den här helgen har fått mig att inse hur mycket jag verkligen saknar samtal om prostitutionen, jämställdheten, sexlivet, privatiseringen, vad vi ska göra åt de nyexade som sitter och gråter på jobbet, transsexuellas rättigheter, beroenden och bajs.
Jag finns fortfarande!
Synd att det bara märks 3-4 gånger per år.
1 kommentar:
Tycker mest att det känns att du finns! Kram
Skicka en kommentar