I dessa mörka tider tänker jag ta tillfället i akt och berätta om två saker som rör mig till tårar denna dag.
Ett.
Att jag idag fått veta att jag gjorde skillnad.
Sån skillnad att den där flickan också vill bli en sån som jag, "en sån som pratar med folk".
Jag tror det är den finaste bekräftelse man kan få. Jag är djupt rörd av detta.
(Sen kan man ju fråga sig om det är en tjänst eller otjänst att få någon att vilja bli socionom).
Två.
Ryan Adams är tillbaka.
Jag är ibland rädd att han ska dö. Det känns inte helt oväntat med tanke på hans tidigare leverne och jag skulle bli ledsen om han dog. Därför känns det extrabra att han är tillbaka. I finfin form dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar