(Eller äntligen och äntligen, D som jag träffade under min promenad menade att han mindes att jag visst brukade ha en massa konstiga hattar på mig under gymnasietiden. Det kan ha varit så, jag minns inte riktigt. Det kan också ha varit så att man i efterhand lätt föreställer sig att en person som självvalt gick med brynja till skolan också bar konstiga hattar även om det inte var så. Vi får kanske aldrig veta).
Nyttan är i alla fall att man kan använda kepsen i de situationer då jag säger till J med tjurig stämma:
- Men jag känner inte för att synas!
Då tar man på sig sin keps, kanske till och med hela radikalfeminist-outfiten som jag körde idag, och går ut.
Och så syns man inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar