måndag 2 juni 2014

de tiggande romerna

Någon gång för inte alltför länge sedan satt jag i fikarummet på jobbet och frågade vad alla "tyckte" om de tiggande romerna. Ger ni? Ger ni inte? Varför inte i så fall? Jag minns att jag själv tyckte det var en "så himla svår fråga" för att tänk om man ger och så går det inte till det det "ska" (enligt vem var oklart) och samtidigt kan man ju inte leka Messias (du får det här av mig om du använder det till det jag bedömer du behöver). Så här i efterhand förstår jag att jag blandat ihop äpplen och päron. Jag tycker egentligen att det är en noll (0) svår fråga.

För när jag nu under de senaste dagarna snappat upp diskussioner (eller "diskussioner", ganska hjärndöda resonemang men låt gå) på facebook om romer; att de egentligen är typ asrika, att de är offer för en maffia som ändå tar alla pengar, att de har mobiltelefoner (so help us God!), att de knarkar och man ska inte sponsra knark, att ger man dem ett finger så tar de hela handen, att jag föredrar att sponsra dem i sina hemländer (hands up alla som gör det) osv osv osv i all svennebananinskränkt evighet, så inser jag vad jag verkligen tycker. Och jag tycker så här.

Om en människa sätter sig ner och tigger på gatan så har hen troligtvis bedömt att hen har ganska starka skäl till det. Om någon lämnar sina barn och sin familj i hemlandet under flera månaders tid för att hen ser att åka och tigga i ett land som Sverige som enda möjlighet att tjäna ihop pengar, kanske för att senare få en mer dräglig tillvaro, då har hen ganska starka skäl till det. Jag skulle till och med gå så långt som att kalla det desperat. Oavsett om personen i fråga tigger för att bekosta en operation, att bekosta en sil eller att bekosta en skuld så tänker jag att det här är en desperat människa.

Ni kan kalla mig hur jävla naiv ni vill men så tror jag.

Och när en desperat människa tigger, då kan man välja att ge eller inte ge, oavsett vad tiggaren i fråga väljer att spendera pengarna på. Det kan vara ett jobbigt beslut att fatta som medmänniska, särskilt när du är stressad eller bara vill vara ifred eller inte har småpengar eller faktiskt vill leka lite Messias och därmed hellre hade gett tiggaren en yoghurt för det är bra för tarmfloran - det är likväl ditt beslut hur du agerar kring människor som tigger.

Att däremot vända på steken, att komma på en massa tvivelaktiga historier och spekulationer om tiggare, att dra alla över en kant (och då oftast den smutsigaste och fulaste kanten), att smutskasta en hel grupp med människor för att de befinner sig i en position där de av olika skäl anser sig tvingade att tigga, det är faktiskt inte ok. Det är så lågt. Tycker ni inte det?

Jag har själv en syn på människor att man inte på något vis ger sig på utsatta människor. Sparkar på de som ligger. Jag säger inte att det är rätt och det kanske är något gammalt vänsterdravel, en orättvis grundvärdering eftersom man ska behandla alla lika och tycka att alla har exakt samma grundförutsättningar, åtminstone om de läst Mia Törnbloms böcker om självkänsla. Men jag behandlar inte alla lika. Jag tycker inte synd om människor heller, jag tror bara att människor ibland befinner sig i så utsatta lägen att det handlar om att göra det som är minst dåligt. Och om jag då främjar något som kanske inte är ultimat (exempelvis att bidra till att någon tjänar några kronor på att tigga) så kanske det inte förändrar personen i frågas liv just där och då, men det är något slags stöd för stunden som personen i fråga bedömt som bäst just där och då. Jag skulle aldrig, aldrig i hela livet komma på tanken att på ett så oerhört negativt sätt som jag hört de senaste dagarna spekulera kring utsatta människors livssituationer, och jag undviker här medvetet att skriva livsval. För många har inte de valen du och jag har. Men visst är det ett val att införskaffa en mobiltelefon! hojtar någon som är trög. Ja, det kanske är ett val. Om du frågade mig skulle det vara den absolut viktigaste saken att införskaffa oavsett vad som skulle vara syftet med mitt tiggande. Särskilt om jag befann mig långt hemifrån, långt ifrån mina nära och kära. Tycker ni verkligen att vissa människor inte har rätt till en mobiltelefon?

H E R R E G U D.

Och för er som tänker berätta för mig om ligorna, om de som åker hem till Rumänien och liksom bara köper BMW:s och börjar leva som kungar för de 2 kronorna du skänkte i tunnelbanan, bespara mig era historier. Jag har gjort mitt val, jag tror inte att det är på det viset för de flesta människor som tigger. Men se till dig själv vet ja! Rå om dina små kronor om du är så rädd att de ska gå till narkotika eller till någon ponerad maffialedare! Rå om dina små kronor om du tycker att den där kvinnan inte förtjänar dem för hon verkar vara en så dålig mamma som lämnat sina barn för att sitta smutsig utanför ett köpcentrum i Trosa. (Sen skulle jag ju även vilja uppmana dig till att öppna en dagstidning då och då, kanske bättra på dina kunskaper om teorier kring den fria viljan och handlingsutrymme utifrån vart i världen vi föds men det är ju också ditt eget val).

3 kommentarer:

Pauline sa...

Verkligen bra skrivet!

miss orbison sa...

Tack, vad glad jag blir! :)

miss orbison sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.