självkärlek - kanske det mest provocerande jag någonsin kommer skriva

Ibland njuter jag av att jag är jag. Att den där långa vägen till att hitta sin identitet faktiskt är över. Idag njuter jag av det extra mycket. Med Patsy Cline i hörlurarna och i min blommiga byxdress som egentligen visar det där dallret på magen lite för mycket. Det gör inget. Jag gillar min kropp. Dallret. De synliga blodådrorna på benen. De lite för små brösten. Ibland blir jag så trött på er men oftast tycker jag om er. För jag tycker om mig själv. 

Nu ska vi snart köpa en kopp förmiddagskaffe. Jag har börjat dricka mer kaffe fast det gör mina tänder gula. Jag gillar att ha några laster att variera med när jag tillodoser min hjärnas belöningssystem; choklad, kaffe, cigarretter, ostbågar, rödvin, bekräftelse osv. Mina laster. 

Som gör att jag är jag.