Igår pratade vi om vad som är en människas kärna och om det går att bevara sitt eget jag när man lever i en relation i många år. Som den relationsförespråkare jag är som alltid talar i termer av samspel och påverkan gick jag igång lite på frågan. Finns det verkligen saker som bara är jag, oberoende av någon annan? Ja, det finns det:
* Jag blir alldeles spattig och glad av en riktigt bra melodi, sen om den melodin är Black eller Tu te reconnaîtras eller Get a way med Maxx bryr jag mig inte så mycket om.
* Jag förstår och lär mig bäst genom att någon förklarar för mig. Jag tycker inte om att vara utelämnad till beskrivningar och google utan älskar känslan när någon sitter jämte mig och berättar hur jag ska göra.
* Jag är nu snart 34 och mitt senaste "fynd" som jag älskar besinningslöst är en opasslig stor kavaj med för korta armar. Jag kommer nog alltid söka mig till kläder som lika gärna skulle kunna återfinnas på valfri gubbavdelning.
* Jag blir överlycklig när jag får korrekturläsa andras uppsatser och gotta ner mig i meningsuppbyggnad, ordval, komman på rätt ställen osv.
* Jag tycker om att hjälpa andra. Jag kan förtränga nästan vad som helst för att vara alert och med i ett samtal på jobbet (eller för all del privat). Det fyller mig med energi om än för stunden.
* Jag är ganska renodlad när det kommer till mat, tycker INTE om att blanda ihop saker hur som helst på tallriken och om jag mot all förmodan skulle göra det så måste kombinationen av de olika delarna vara helt rätt. Exempel, först sillbiten på gaffeln, därefter potatis, creme fraiche, rödlök och rom. Absolut inte potatisen överst, då klöks jag, och det får inte bli för mycket smak av varken rödlöken eller romen så det gäller att få in allt i munnen samtidigt.
* Jag mår bra av ordning och tycker verkligen om att hitta nya system för saker, exempelvis skoförvaring, sopsortering, rutiner. Att vår familj ska rensa garaget och åka till tippen imorgon är så viktigt att det till och med står med i protokollet från senaste personalmötet på mitt jobb.
* Om jag ska säga något som är fullständig njutning för mig och som alltid varit det så är det att vara ute på något naturskönt ställe en sommarkväll ganska sent, då det fortfarande är ljust eller åtminstone skymning, och känna lukten av dagg och fukt och höra fåglarna kvittra.
* Jag är extremt lättskrämd. På alla sätt.
Vad är man utan sina relationer. Vad är man själv?
Jag tror att om ni funderade skulle ni också komma på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar