Igår kom en ung man och ringde på vår dörr mitt i kvällsbestyren. Han kom från Barnfonden sa han och undrade om jag funderat på det här med att bli fadder. Jag vet inte vad det var men på nåt sätt måste jag ju ha funderat på det här med att bli fadder annars hade jag troligen bara sagt näpp, inte intresserad och stängt dörren.
(Eller inte, jag tror jag är så tuff och ball och bara säger nej som andra byter kalsonger men när jag rannsakar mig själv har jag faktiskt köpt eller skänkt till nästintill alla som varit förbi, skolbarn som välgörenhetsorganisationer). Den här gången var det likväl annorlunda. Jag kände att den där unge mannen väckte något i mitt hjärta.
- Det kan ju vara bra för barnen att lära sig mer om hur världen ser ut och att alla inte har samma förutsättningar som de.
Där var jag såld.
Så jag började med stor entusiasm researcha Barnfonden. Var de seriösa? Vad säger andra? Går pengarna endast till ett barn eller även projekt som gagnar det specifika barnet (och därmed även andra barn)? Vilka länder är aktuella? Osv osv. Jag släppte ganska snabbt svenne-banan-tanken om att välja land efter lämplighet att kunna åka dit och hälsa på till förmån för den mycket mer tilltalande tanken vad får mig att brinna? HIV-prevention och flickors situation i Afrika. Naturligtvis. Så nu ska vår familj få ett fadderbarn från Afrika. Och det gör mig så otippat glad! Det var till och med kul att läsa om biståndsarbetet och sätta sig in i det! Något jag tidigare inte varit så engagerad i. (Jag brukar skylla på att jag är så jävla engagerad i svenska barn i och med mitt arbete och man orkar inte brinna överallt).
Så, förra veckan försäljning på tradera, denna veckan att få ett fadderbarn. Tänk om någon sagt till mig för 5 år sedan att det var dessa saker som skulle förgylla min vardag och fylla mig med glädje 2014. Jag vet inte om jag då skulle känt genans eller stolthet över vem jag blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar