de små söta

Jag skämdes idag! Det är inte ofta jag gör det nuförtiden men en kvinna i 50-årsåldern gav mig ett riktigt vasst svar på tal. Kanske utan att ens förstå det själv. 

Vi stod i kön till skötrummet på A6 tillsammans med typ 50 andra småbarnsföräldrar. Kvinnan ställer sig bakom oss med en liten spädis i famnen och eftersom Liv börjar skratta och peka förtjust på den lilla varelsen känner jag mig tvingad att småprata. Jag scannar av läget och synkar det med mina fördomar; kvinna i den åldern med uppenbart flickklädd bebis.

- Det var en liten en, hur gammal är hon?

- 9 veckor.

- Oj så liten! Så söt du var då!

Tystnad.

- Jo fast alla barn är ju söta egentligen.

Smack.

- Jo så är det ju. Säger jag och sjunker ner under min hatt. 

Vad är jag för en utseendefixerad människa egentligen kände jag. Bedöma en så liten människas utseende bara för att vara hygglig. Och ärligt talat, för att jag inte har något annat att säga till okända bebisars vårdare. Söt. Det är kanske ett fult ord tänkte jag, troligen för första gången. Jag som är feminist och allt.

Nästa gång ska jag säga

- Åh, vad stark och tuff du ser ut där du ligger i rosa fordral med tungan utanför munnen.

Bra?