Det slår tamejfan aldrig fel. Jag tror aldrig i hela mitt liv jag har påbörjat ett nytt jobb (eller som nu, påbörjat ett gammalt jobb efter en lång tids uppehåll) utan den där mardrömmen om att inte kunna ta sig dit. Seriöst, vad står det för? Rädsla för auktoriteter?
Som inatt när jag skulle köpa med mig frukt till jobbet och först glömde kortkoden, sen hittade jag inte kortet, sen tappade jag bort mina kläder och därefter blev jag sittande med en okänd man som berättade om sin adhd och sina kvinnoaffärer och jag satt kvar bara för att han tyckte allt borttappande gjorde mig söt.
Jag förstår inte varför jag måste drömma sådär ångestfyllt längre. Det värsta som kan hända är faktiskt inte att komma försent första dagen även om jag kanske tyckte så när jag var 18. Och jag tycker ju dessutom att det ska bli skönt att börja jobba! Slippa dessa nätter ett tag (som visserligen blivit mycket bättre men som ändå är fullkomligt bedrövliga någon gång i veckan. När man vaknat och gett nappen och gett välling 10 ggr för att sedan vakna så tidigt att man skrivit klart ett helt blogginlägg strax innan klockan sex. Hoppas det finns mycket kakor hemma idag, jag säger bara det).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar