att träna, OBS känsliga läsare varnas

Idag hände det.

Det inföll någon skum kombination av lust att röra på mig och lust att pröva mina nya gympabyxor. Vissa kanske tror att jag inte är totalt främmande från att röra på mig och att använda träningskläder eftersom jag bara är fet på insidan men så är det verkligen inte. Jag tränar aldrig.

Det började inte så bra.

Två minuter innan passet ska börja får jag mens. En och en halv minut innan passet ska börja står jag således och väser så tyst jag kan i receptionen jämte ett gäng på 30 pers som väntar på att deras spinningpass ska börja om de har några tamponger till salu och jag ber till Gud att jag inte ska förnedras ännu mer genom att de ska fråga vilken storlek jag ska ha. (Det gjorde de inte, tack!)

Klockan 19:25 tittar jag på klockan och tänker shit vad skönt, snart är det över tills jag inser att vi ju startade 19:15, inte klockan 19 som jag först trodde.

Klockan 19:30 får jag en insikt om varför människor väljer lite tajtare överdelar eftersom jag visar hela kroppen genom min halslinning där jag halvligger på mage i något försök till armhävningar. Jag tackar Gud igen, troligen för första gången för att jag inte har några bröst som kan råka ploppa ut.

Klockan 19:32 gör jag min första träning av magen sedan jag blev gravid för över 1,5 år sedan och inser att oj, det går ju inte göra situps om man inte har några muskler där. Skumt!

Klockan 19:40 när vi går över till liggande övningar på rygg får jag någon gäspattack och kan liksom inte sluta gäspa. Min kropp är antagligen inställd på att liggande betyder sova och försöker desperat få sig lite lugn och ro medan benen sparkar med hjälp av någon autopilot i vädret.

Vid passets sista övning som är tokspringa på stället är jag nästan säker på att jag kommer ramla ihop på golvet och dö. Det vore faktiskt lite pinsamt.

Det lustiga är att när träningspasset är slut är känslan som kommer till mig, utöver då blodsmaken i munnen, att jag skulle vilja åka tillbaka till Italien. Det var väl något med alla skinande svettiga tajts, vätskebristen och den där Metallica-låten de spelade som jag lyssnade väldigt mycket på -94. Kanske kanske kommer jag även känna mig sugen att besöka Friskislokalerna igen. Vi får se.