Idag hörde jag en peppande förlossningshistoria.
För er som varit gravida förstår ni att det är stort, RIKTIGT stort att få en peppande förlossningshistoria under tiden man är gravid! Alltså inte ett par veckor efteråt när man sitter där med alldeles för mycket hormoner runtfladdrandes och undrar varför det blev så här och visste alla att man kunde kräva den smärtlindringen utom jag och rackarns vad jag är trött och varför kan jag inte amma mitt eget barn. Då brukar man annars få höra peppiga förlossningshistorier med tillhörande sprutande bröstmjölk.
Men nu kom den i heeelt rätt läge. Den peppande förlossningshistorien involverade varken långdragna värkar, saxar, sugklockor eller dåligt bemötande, även om det höll på att bli en födsel i bilen. Det gick nämligen så fort. Hör ni det? Det gick fort! Och ingen chockad totalsprucken mamma utan en som bara var överlycklig. Precis sådär överlycklig som jag planerat att vara!
Så härmed väljer jag att sluta med läsandet av förlossningshistorier som jag påbörjat så här två veckor innan beräknad förlossning (varför jag nu gjort det??) och istället bara tänka att, det kan bli som för henne. Det kan faktiskt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar