trotstaktik

Efter att i flera veckor gått och sagt till varandra att "han är nog trött" när lillkillen fått sina spel så får vi nog ta och inse fakta - 2-årstrotset är här.

Och trots att det naturligtvis pyr även i mig av frustration och irritation eftersom det är just de där mindre smickrande egenskaperna hos en människa som kommer fram och ska hanteras (egoism, en tro att man styr hela världen, en rentav rätt taskig attityd mot andra människor) så kan jag inte sluta tänka på hur ofantligt jobbigt det måste vara för honom. Det gör ont i mig att se honom så där arg och frustrerad och ledsen på precis allting trots att jag förstår att det är en fas han måste igenom för att förvärva nya erfareheter och kunskaper. Det är sunt att han skriker hysteriskt för att mamma satt på rumpan, inte på knäna, satt till vänster om honom och inte till höger. Typ. (Ja det är det faktiskt just i det här sammanhanget).

Så för att inte behöva gå hemma och nöta på varandra alltför mycket tog vi idag en cykeltur ut till Hultaby slottsruin. Det var ett mycket bra beslut tyckte hela familjen.