Jag undrar när jag egentligen förvandlades till min pappa.
Humorn.
Rastlösheten.
Oviljan att prata i telefon.
Svorramsorna.
Social och trevlig mot människor i allmänhet men också världens kanske sämsta tålamod.
Att plötsligt använda uttryck som Shut up kyckling påsken är över och Sure baby sure.
Att sitta och lyssna på musik från 60-talet framför datorn varenda kväll.
Vi rapar till och med likadant (vi gör en liten melodi av det liksom).
Den här låten är till min pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar