Det som får mig att känna ett sting av dåligt moderskap så här långt efteråt är vad dessa nyblivna mödrar sysslar med. Det bakas och pysslas och lagas mat samtidigt som de har det här nya lilla knyttet bredvid. Herregud, hur lyckas de? Jag minns en gång när jag skulle baka (ja, det har varit extremt få tillfällen då jag försökt mig på bakning och avancerad matlagning när jag varit ensam med Theo så därför minns jag alla tre gångerna perfekt). Det slutade med att det såg ut så här.
Plus att jag glömde en ingrediens och att olja plåten så de hemmagjorda GI-knäckena åkte direkt ner i soporna (flera timmar efter de kommit ut ur ugnen såklart, precis som att jag hann göra det direkt efteråt!). Det ska väl tilläggas att Theo var typ 2 månader och därmed inte borde gjort så mycket väsen av sig. Men det var likväl ett så hiskeligt stort projekt för mig.
Det är sådana här tillfällen, när jag sitter framför andras lyckade statusar, som jag hamnar i mina varför-har-jag-facebook-tvivel. Varför ska jag ödsla tid på att flera gånger per dag gå in och läsa om andras perfektion? Om andras driftighet, lyckade middagar, häftiga resor, överflöd av vänner, fina nyrenoverade badrum och lyckade småbarnsbak. Jag vet ju nånstans att det inte är så i verkligheten eftersom det i verkligheten finns bra och dåliga saker. Bra och dåliga dagar, bra och dåliga foton och framförallt, bra och dåliga middagar. Men ibland kan jag inte värja mig. Särskilt såna här dagar när man är trött och onöjd och har gjort sin mamma ledsen. Mina vänner på fejjan skulle aldrig göra sina mammor ledsna. De tränar och festar och älskar. Eller så skriver de bara något otroligt hippt och svårt som jag inte fattar. Och så känner jag mig dumihuvet för det. Jag tror jag ska börja med facebook-fria dagar så kanske jag slipper bli så förbannat gnällig.
5 kommentarer:
Tänk så här istället Virre: vad ledsen, deprimerad och hjälplös du hade känt dig om vänner faktiskt hade skrivit om sina ekonomiska problem, bråk med sambos, trotsiga skitungar och strul på jobbet på sina statusar!! Vad glad att du slipper det! ;o)
Det är bättre du jämför dig med mig istället, jag lyckas knappt ens laga en enkel maträtt när jag är själv med Tilda...oavsett ålder! ;-)
Jag känner precis som du.. :)
Jag oxå. Är det inte konstigt att man trots att man veeet att det omöjligt alltid är så där gulligt och mysigt och att de alltid har en massa energi, så målar man upp en bild som man själv aldrig kommer i närheten av. Om man inte jämför så är man rätt lycklig, har jag kommit på ;)
Jag vet, att inte jämföra och kanske till och med inte ens läsa är det bästa knepet! =)
Tack för tipset Ida, ska tänka på det ;-)
Skicka en kommentar