Den 2 januari är den absolut sämsta dagen på hela året. För då är liksom julen slut. Och jag drabbas av akut vad-ska-jag-nu-se-fram-emot-ångest.
I år tillbringade jag dessutom hela 2 januari i feberångor med att kräkas vilket inte precis lade ett glittrande sken kring dagen i stort. Jag har allvarligt talat inte känt mig så risig sedan jag födde barn.
Men jag ska inte vara sådan. Jag har saker att se fram emot. Det gäller bara att tänka på de sakerna istället för på de där andra jobbiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar