jultrauma

Min mamma har redan frågat hur vi ska göra i jul i år.
Egentligen tror jag att hon redan visste.
I år kommer vi hem.
Och planerna har redan börjat.

Tänk vilket trauma detta blivit för hela familjen. Jag skulle i alla fall inte stå ut med att någon familjemedlem saknades vartannat år. Jag förstår inte hur jag tänkte.
Julen, det enda som kan betraktas som någorlunda heligt, näst intill religiöst i mitt liv, då "väljer" jag att inte vara hemma.
Jag skulle ALDRIG gjort samma val idag. Även om det är trevligt o mysigt hemma hos J:s familj också där vi i sann rättvis anda spenderar varannan julafton.
Det handlar om en. jäkla. sketen. dag.
Och ändå är den så viktig.

Jag vet såklart också exakt hur vi ska göra i jul i år. Jag började räkna ner redan innan sista julklappen var öppnat...