har du sett den förut?

Åh, kanal 6 visar Mumien! Vad jag älskar nya grepp!

något dåligt som för något gott med sig

Fördelen med att vara historiskt bakom flötet är att man inte vet hur verklighetsbaserade filmer och böcker slutar. Jag har oftast ingen aning om vem som vunnit krig, vem som förrådde vem och vilka som var fiender så det blir oftast lite mer rafflande.

Jag antar att detta faktum får vissa att se mig som lika oallmänbildad som jag en gång såg min vän som kom ut från biografen i ilska för att "Romeo och Julia dog ju på slutet, så jävla dåligt".

Men jag får bjuda på det.

Och helt okunnig är jag faktiskt inte, lite krigsföring och att det fanns såna där eldstäder man tände vid nöd har man ju ändå snappat upp via Sagan om ringen.

att göra bra reklam

Lena Andersson beskriver sitt vinterprat i P1:

- Jag heter Lena Andersson, jag är författare och kommunist. Jag ska prata lite om snön, om hjärnan och om den fria viljan som inte finns.

Blir ni inte sugna..?

(Fredrik Lindströms program om julen var däremot alldeles utmärkt!)

miss orbison får uppenbarligen moralpanik

Deltagarna i Ensam mamma söker beklagar sig över att deras medverkan "inte var bra för barnen" och att tv 3 saknat barnperspektiv. Here's some news for you - det är föräldrars ansvar att ha ett barnperspektiv om sina barn och de flesta av oss hade kanske anat innan att det inte blir för deras bästa att dra hem x antal kåta singlar plus ett tv-team till sitt hem så att deras kompisar ska få se när mamma hånglar på tv till tonerna av Tomas Ledin.

Fy fan vad jag är trött på den här typen av white trash-program, urk!

facebooktyper

Så här ett par år in i facebookåldern har fenomenet sedan länge förts in i det dagliga samtalet. Något som främst är källa till irritation är det här med statusuppdateringar. Jag har, med utgångspunkt från min vänlista gjort en liten sammanställning av de mest utmärkande typerna:

De gränslösa - de jag vet allt om och där inget är heligt, varesig kroppsljud, ångestnivå eller könsbehåring.

24/7-typerna - de som uppdaterar om allt oavsett intressenivå: ska sova, tittar på tv, äter soppa, har huvudvärk osv.

Den ironiska generationen - de som slår knut på sig själva för att få det de skriver att låta roligt, gärna på bekostnad av sig själva eller andra. Gäller även kommentarerna på andras statusar. Den här kategorin tillhör nog dessvärre jag.

De sporadiska - de som uppdaterar en gång i kvartalet och då skriver något totalt ointressant, typ vabbar eller jobbar.

De lyckade - alla känner till dem, de redogör för sin perfekta tillvaro genom upprabbling av nybakade cupcakes, lyckade middagar, underbara barn, det nyrenoverade köket mm.

De seriösa - uppdaterar sällan och när de väl gör det är det inget småtjafs utan barns födelse, bröllopsdagar och liknande

De coola - En kombination av de lyckade och seriösa som jobbar hårt på sitt varumärke, dvs. de som endast uppdaterar när de gjort något som anses häftigt, typ bokat en resa eller är på en stor pretentiös fest eller konsert och det sker inte så ofta varför uppdateringarna sker sällan.

Nätverkarna - använder Facebook till annonsering efter jobb, bostad eller erbjudanden från deras företag.

Smygarna - är inne varje dag men uppdaterar aldrig.

De långrandiga - har statusuppdateringar på 4-5 rader där de redogör för vad de gjort de närmaste timmarna och vad de planerar att göra de följande, dessa människor är ofta en kombination av de långrandiga och de lyckade ovan.

Har jag glömt någon???

jag lyssnar på radio

P3 - Veronica Maggio
Mix Megapol - Bruna Mars
Rix FM - Sunrise Avenue
P4 - Suzzies Orkester

Man måste älska P4 lite för deras ärliga ocoolhet.

veckans citat

- Vilket jävla självmål. Jaså han är homofob? Det understryker bara skillnaden mellan den nya artistgenerationen och den gamla, speciellt ett gammalt lik som Christer Sandelin.

Alexander Bard kommenterar att Christer Sandelin "ser rött" efter att ha antytts gilla killar i fredagens avsnitt av Idol. Det kanske är lite synd om Christer eftersom han uppenbarligen blev så kränkt men det är ju lite roligt också...

jag vet inte vad det säger om mig men...

... jag älskar den här seriestrippen!

barnböcker

Sånt här ser man inte ofta i en barnbok nuförtiden, åtminsone inte utan att byta ut ölflaskan mot geléhallon.

Det står så här:

Men vissa dagar vill pappa vara alldeles ifred. Han vill kanske läsa tidning eller se tv, och inte vara med Alfons alls. Då kan man få låna verktygslådan! När pappor vill vara ifred bryr de sig inte så noga om vad man gör.
Idag är det så.
Pappa läser tidning.
"Får jag ha verktygslådan?" ber Alfons.
"Mmm", säger pappa, "men akta dig för sågen".

Vad tycker vi, förkastligt eller befriande?
(Eller, jag vet ju naturligtvis vad jag tycker...)

tv-vanor

Jag förstår inte hur jag har blivit.

Jag ogillar verkligen att bli påtvingad att ta del av snusk och andra människors sexliv om jag inte själv efterfrågar det.

Jag hatar blod och tortyr och skräck.

Ändå är det enda jag fastnar för på tv:n nuförtiden serier som handlar om folk som sätter på varandra i tid och otid samt ond bråd död, gärna samtidigt. True Blood, Spartacus, the Tudors. Det är som att jag måste chockas att sitta kvar.

Hur blev det så här?
Jag tror det är för att jag egentligen är en hårig öldrickande man.

att hyra film

Sedan vi fick barn och filmtittande inte längre är något vi ägnar oss åt flera timmar per vecka har det blivit ett hiskeligt projekt att välja rulle. Framförallt för att både jag och J vägrar sätta bort 2 timmar på något som inte är bra. Önskemålen för dessa få tillfällen blir också ganska specifika. Igår var mina krav:

"ett drama som gärna är lite spännande men inte så mycket ångest. Eller en kärleksfilm".

Medan J bara ville att det inte skulle vara något relaterat till hans jobb, dvs. inga barn med diagnoser eller särskilda behov eller sociala problem.

J satt och läste recensioner på tre olika sidor för varje film jag tyckte lät hyfsad på boxen (imdb är numera en nödvändighet vid filmval).

Det tog oss en halvtimme att välja.

Vi valde Hämnden.

Med tanke på våra önskemål gjorde vi grymt dålig research.

kändisspotting

Idag du Lotta såg jag min första kändisspotting i Vetlanda!

Jag gick förbi Bosse Bildoktorn när han satt och skrev på datorn i ett arbetsrum i Landsbro. Han tittade på mig och log och nickade lite. Jag log och nickade tillbaka.

Det är så vi gör här i småstan.

en ny smaskig hetsjakt

Jag berörs faktiskt också av fallet Ola Lindholm, säkert ett soc-tant-skada. Jag skulle gärna stämma in i fördöm-Expressen-kören. Men är det inte lite konstigt ändå att polisen faktiskt tog ett test..? Min erfarenhet är att detta inte görs på gemene man utan det gäller att ha lite misstanke på fötterna...

Min soc-tant-skada säger också att förnekelse är en del av missbruket. Liksom att missbruk inte endast är tillskrivet parkbänkssittarna. Men visst, jag borde inte spekulera i andra människors liv, kändisar eller inte. Det gör mig nog lika omoralisk som Expressen.

Jag hoppas verkligen att han har rätt den där Ola...

facebookad

Facebook är så jäkla genialiska. De spelar verkligen på kombinationen människors förmåga att snabbt anpassa sig till nya saker/skaffa nya rutiner och nutidsmänniskans stora bekräftelsebehov. Är det bara jag som exempelvis börjat tänka i termer av gilla? Så tänker jag ofta när jag läser ett sms, en tidningsartikel, eller som häromsistens, googles logga för dagen. Vart är gillaknappen? tänker jag. Och jag som länge betecknat människor som slängt sig med begreppet lol som ärkenördar! (Men sedan såklart kommit fram till att jag aldrig skulle kunna dissa någon för sin nördighet. Herregud, jag dansade till "Dansa med vindarna" i helgen!).

Och jag tycker det är riktigt upplyftande när någon kommenterar min status eller något kort eller något annat jag lämnat efter mig i digitalvärlden. Att få sådan direktfeedback på allt man säger är ju ganska så coolt.

För att påminna er alla om hur bra facebook är så vill jag ge ett exempel från förr. J:s farmor sitter och berättar om hennes första semester, en cykeltur med tillhörande övernattning på Visingsö.

- Vi träffade några pojkar där, säger hon. Och jag minns att min kompis tyckte att en av dem var så gullig. Hon pratade om honom hela vägen hem och de brevväxlade ett helt år efter det.

Brevväxlade? Sitta och vänta på ett brev i flera veckor? Ha! När kidsen idag bara addar sitt hångelobjekt på fejjan och ganska snabbt kommer underfund med om det är någon att ha eller inte.

Men visst. Det är trevligt med "riktiga" brev också. Rackarns trevligt faktiskt.

att ramla på något fint i en övernattningslägenhet

Jag såg den här bilden förra helgen och jag blev väldigt förtjust. Visst är den underbar?

tre favoriter just nu

mat kan bli ute

När jag idag tittade ner på sparrisen som låg där på plankan med lite knaperstekt bacon runt, allt badandes i bearnaisesås förstås, erinrade jag mig om en bild jag sett i någon kokbok från -83. Sparris med bacon. Det mest exotiska man kunde laga på den tiden. Det och ananas i varma rätter.

Planka.

Jag skäms lite varje gång jag lagar det.

kvällsjournalistik

Thomas Deutgen i branddrama är det absolut dummaste jag läst på väldigt väldigt länge men artikeln väcker likväl vissa frågor:

1) Vem bedömer detta som en nyhet - är det Thomas själv som ringt upp tidningen och berättat eller är det tidningen som ringt Thomas och frågat om det hänt något särskilt på sistone?

2) Varför vill man delge hela svenska folket att man är en idiot? Om jag somnade ifrån tända ljus - särskilt om det berodde på att jag skålat för mycket i champagne - då skulle väldigt få människor få reda på detta, jag skulle skämmas ihjäl!

3) Vem är egentligen Thomas Deutgen??

filmkväll a la småbarnsföräldrar

Jag och Jonas ska kolla på en film vi hyrt lite hastigt på Hemmakväll.

- Jag vet inte ens vad den här filmen handlar om.
- Inte jag heller. Men den ska tydligen var bra!
- Enligt?
- Det vet jag inte heller.

Och vi som brukade vara bra på det här med film! Lite lätt nördiga till och med!

Detta understryker ytterligare vårt nyårslöfte - att åtminstone litelitegrann återuppta några väl valda intressen som fanns pre-Theo.

veckans citat

Jag började läsa för Theo i en barnbok med ramsor som min mor var och lämnade. Den var visst från min och mina syskons egen barndom daterad -89.

Icke Picke Pö
bodde på en ö
började jag hurtigt.

Alla skänkte honom pengar
En dag låg han dö..
på sin lilla.. öde ö...

Efter att förvåningen lagt sig något började jag gapskratta. Fy fan vad befriande, en politiskt inkorrekt barnbok!

Några sidor längre fram fanns ramsan:
Cigarrfem, cigarrfyra, cigarrtre, cigarrtvå, cigarett!

Nämen titta så skoj Theo, här ligger alla cigarrer och cigaretter på rad!

Jag måste bara ha mer av detta.