ett fuck off inlägg till livet

Den här veckan har varit som ett jävla skämt.

Jag är halvtidssjukskriven för utmattningssymtom.
Theo går inte längre i skolan utan hemundervisas.
Jag fick inte det sökta stipendiet i år heller och skatteåterbäringen blev -1 kr.
Det upptäcktes att vi ev har en vattenläcka i köket vilket kommer innebära ett mindre helvete med tanke på ovanstående.
Min sista jobbeftermiddag för veckan slutade med varje socialarbetares värsta scenario - bekännelser från ett barn som jag duktigt får bära med mig ända till måndag morgon.
Och i helgen läggs stugan på Öland ut till försäljning.

Jag har inte varit nedstämd eller dramatiskt påverkad av att livskvaliteten de senaste åren bara försämrats utan varit vid gott mod. Men nu börjar jag känna att det läcker in. Känslan av att stå på vänt. Att inget positivt händer. Att mitt liv tydligen ska vara ett liv som anhörig med tillhörande psykisk ohälsa, torftig ekonomi, störda förhållanden till både barn och släkt och känslan av att snarare vara ett behandlingshem med sin partner än ett kärlekspar. Jag har närt andra förväntningar och drömmar. Jag hade t.ex. hoppats kunna köpa stugan själv då det är en plats som passar en familj som alltid behöver tänka på anpassning; ganska enskilt, lugnt och tryggt, egna rum. Men för en halvtidssjukskriven finns inte de alternativen.

Det bästa som har hänt mig de senaste veckorna var att min utbildningsterapeut bjöd på de sista sessionerna då hon valt ut mig som en sådan som behövde välgörenhet. Jag blev så tacksam för denna otippade omtanke och välbehövligt bidrag att det till och med övervann skammen. För nu finns inte längre några som helst barriärer mellan mig och de som behöver samhällets yttersta nät. Jag sitter själv däri och blir betraktad som en apa i en bur av de mest inskränkta kollegorna och medmänniskorna. De som typ tycker att skärmtid och godis en tisdag är ett problem. Ha! Jävla töntar!

Sen var det bra att träffa anhörigstödet - den första människan under hela den här resan som förstod vad vi pratade om, ALLA instanser inkluderade. Hon gav oss två biljetter till relaxen eftersom det är viktigt med egen återhämtning. Jag förstår inte när vi nånsin ska kunna använda dem. Kanske om fem år. Men tanken var god.