Theo frågade mig idag om det fanns någon mer, förutom bilen i Blixten, som heter Kungen.
- Det finns ju en som sjunger som kallas för Kungen. Elvis heter han.
- Finns det nån mer?
- Jaa... Ja morfar brukar ju säga att vi ska kalla honom för kungen.
- Finns det nån mer?
- Jag vet inte...
Då kom jag på det. Efter flera minuters betänketid. Vi har ju en kung i Sverige. En kung och en drottning och prinsessor och en prins. Detta är så otroligt långt ifrån vad jag vanligtvis tänker på och bryr mig om att jag inte ens kan plocka fram det när någon frågar. Jag tror aldrig ens att varken jag eller J informerat Theo om att vi har ett kungahus trots hans fascination för sagor om prinsar och prinsessor. Är det dåligt föräldraskap? Dålig allmänbildning? Jag vet inte. Men jag berättade för Theo. Och han tyckte såklart att det var tokspännande och ville veta vad prinsessorna hette. Det där att barn är som Kristdemokrater stämmer verkligen; med sin monarki, sitt äktenskapsförespråkande (mellan kille och tjej då förstås) och sina traditioner.
Tur att de växer upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar