J hoppas att den boken jag till slut tar mig igenom blir en slags ingång till filosofin som heter "Vad är meningen med alltihop". Omslaget går i vitt, svart, grått och rött och visar jordens undergång eller liknande. Jag tänker att han vill ha en partner att prata svåra, viktiga frågor med i sommar. Jag tänker att det finns ett skäl till att han plockade fram den just idag när mina inlägg i konversationen runt middagen bestod i att påtala att soppan smakade för mycket höna och därefter referera till kartonger som "cartoons" när vi pratade barnovänligt på engelska. Jag tänker att han nog dessvärre får lära sig leva med det. Men visst, jag ska försöka läsa den. Det är inte för mycket begärt.
Min plan är att det ska bli lite lästid över om jag trappar ner på det här med sociala medier nu i sommar (inte bloggen). Jag vill inte lägga en sekund av min semester på att känna att jag måste gå in och gilla ikapp det jag missat. Jag är så ofantligt trött på att tänka i termer av vad som lämpar sig att skriva på Facebook och att föreviga saker för andra, inte för mig själv. Alltså jag orkar inte. Dessutom saknar jag att ta kort med vår riktiga kamera. Så förlåt om jag missar att gilla något, särskilt det här med barn känns ju lite känsligt, så jag passar på här och nu att försäkra att jag tycker ju faktiskt väldigt mycket om alla mina kompisars barn och jag tycker verkligen de är så fantastiskt fina allihop så jag får väl kompensera det med att försöka visa det IRL istället.
Ok skön lässommar folks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar