en röktant framkallar ljuva minnen

Jag stod bakom en röktant på Willys häromdagen. Ni vet, en sån där som röker inomhus och därmed sprider en särskild doft omkring sig 24/7. Och min första känsla var inte att det luktade illa eller så. Utan min första känsla var ett visst pirr i magen och den fantastiska känslan av frihet.

För lukten påminde mig om mitt första egna boende som inneboende hos en 83-årig röktant i Solna. Hon bodde där i sin femrummare alldeles ensam. Satt i sin soffa och rökte. Och pratade om att man om sommaren kunde se matcherna på Råsunda från hennes balkong. Detta var något jag lade föga värde i, vem bryr sig om fotboll, men så här i efterhand har jag förstått att det enligt vissa nog inte var en så dum boendeförmån.

Mitt rum på 12 kvadrat låg längst in till höger och jag hade ett badrum, ett kylskåp och tillgång till hennes kök. Jag brukade ofta bada minns jag och min första bekantskap med silverfiskar var nog faktiskt här. Liksom min första bekantskap med kopierad kurslitteratur. Jag åkte med blåa linjen och var så gott som dagligen på UFF vid T-centralen. Liksom jag i stort sett dagligen besökte min vän L på jobbet. Herregud vad vi umgicks när vi bodde där, L var otroligt viktig, som min familj där i Stora staden. Jag tyckte också om att besöka Solnagallerian och tillhörande bibliotek. Det fanns en dam där med en jättemustasch.

Fast det var ju inte därför jag gick dit.

En och endast en gång hade jag herrsällskap på rummet. Det stackars sällskapet fick smyga ut tidig morgon utan att ens ta på sig skorna först, herregud TÄNK om lilla röktanten skulle upptäcka att jag hyste nattgäster! Då hade hon nog krävt betalt från honom också. Så särskilt mycket frihet var det ju inte tal om egentligen.

Men det tyckte jag.

Min mamma och pappa har i efterhand berättat att det var med en klump i magen de lämnade mig i det där lilla rummet, de tyckte nog det var för jävligt. Och visserligen flydde jag fältet efter tre månader när jag förstod att tanten räknat med mig som hemhjälp men samtidigt är det nog så att det första hemmet minns man med glädje och lycka.
Oavsett rök- och frihetsstatus.