lördag 5 november 2011

en ny folkstorm

Så här post-Uppdrag Granskning ska man ju som svenne tycka något. Kanske är jag för cynisk och soc-tankt-präglad men som vanligt kan jag inte ta ställning. Jag kan varken hålla med min käre sambo som undrar vart pedofilrädslan tagit oss eller soc-kollegorna som diskuterar det gränslösa i att vara nakna tillsammans i sängen med sina barn en söndagmorgon.

För, ärligt talat, vi vet ju ingenting.

Vi vet att dokumentärer är gjorda av någon som vill förmedla ett budskap och som valt de delar som ger en bra helhet.

Vi vet sedan tidigare dokumentärer att vi tittare inte får veta allt, särskilt inte beträffande socialtjänstens arbete (ta exempelvis det begåvningshandikappade föräldraparet i Oskarshamn som fick sitt barn omhändertaget för att de "inte kunde värma vällingen till rätt temperatur", bullshit naturligtvis vilket framkom senare).

Och vi vet också att rättsövergrepp begås även i trygga Sverige och att enskilda människor kan fara jävligt illa pga. myndigheters beslut.

Vad jag alltid undrar efter dessa typer av program och tittarstormar är: Varför blir det aldrig någon intressant diskussion? Varför? Det finns ju massor av potential!

Vi skulle till exempel kunna diskutera lagstiftning. Hur ser vår lagstifning ut och varför? Vad skulle alternativet vara? Skulle alternativet innebära att fler utsatta barn riskerar att inte få skydd? Är det så här det blir när man går hela vägen med ett barnperspektiv, att föräldrar ibland stryker på foten?

Istället för att bara säga "det här med barnpornografilagen har gått för långt" skulle vi kunna prata om vad som är ok gällande barn och deras integritet. Bilder på badande barn i all ära men ponera att filmen på barnen som spelats in (och obs. som vi faktiskt inte har fått se) föreställde barn som, vilket en kvinna från rättsväsendet insinuerade, lekte onanilekar? Låg och gnodde mot varandra och tyckte det var superkul. Är det ok att filma och visa den närmaste familjen? Eller är det gränslöst? Är det gränslöst att överhuvudtaget filma sina nakna barn? Är det ok att sova naken som förälder? Är det det även om barnen kommer och lägger sig i samma säng senare på natten? Det är faktiskt inte bara svart eller vitt utan handlar om moraluppfattning.

Och jag kan säga att det är den här typen av bedömningar som socialtjänsten sitter med ibland och hur ska dessa bedömningar kunna bli något annat än en produkt av de enskilda handläggarnas moraluppfattning? Vart går gränsen för gränslöst? På vissa områden finns det naturligtvis riktlinjer, exempelvis vad som klassas som barnpornografibrott, men det finns inte riktlinjer för allt precis hela tiden. Vilket leder oss in på frågan kring hur arbetet på socialkontoren är organiserat och upplagt och med vilka resurser. Det hade väl varit spännande att diskutera! Men det görs inte. Det är väl för komplicerat för Belinda Olsson och hennes gäster.

2 kommentarer:

Lotta sa...

Intressant att höra dina tankar i detta ämne virre! Jag hade faktiskt tänkt fråga dig vad du tycker eftersom du liksom sitter lite "på två stolar" i detta... :o)

Johanni sa...

Intressant läsning! Men många människor är ju så bekväma i sitt svart eller vitt tänkande att de inte ens orkar tänka, eller bolla andra förslag, regler, lagar eller lösningar. Jag kallar dem lata. Och trångsynta.