drogtester

Det finns en gymnasieskola här på Höglandet som kör med sporadiska drogtester på sina elever, misstanke eller inte. Skolsköterskan på den aktuella skolan motiverar drogtesterna med att det blir lättare för eleverna att säga nej när de kan skylla på drogtesterna. Samma fråga har tydligen debatterats på Folkpartiets årsstämma där Björklund drev frågan hårt. Folkpartiets motivering är att ungdomar är potentiella brottslingar som inte är torra bakom öronen och måste kontrolleras.

Eller något i den stilen.

(Det här är tydligen en väldigt viktig principiell fråga trots att det är kartlagt att Sveriges största problem gällande narkotikapolitiken inte är kidsens marijuanarökande utan snarare hur dåligt förankrade vi är i forskningen när vi tar hand om missbrukarna med den mest avancerade problematiken).

Och spontant tycker jag inte att det här känns riktigt bra. Är det rätt att kunna begära urinprov av vem som helst (eller alltså det gäller ju givetvis eleverna, lärarkollegialet skulle väl aldrig acceptera en sådan kränkande behandling) för att några få som kommer i kontakt med narkotika ska få modet att säga nej? Enligt senaste siffrorna från CAN handlar det om mellan 12-16 % på gymnasiet som någon gång har testat narkotika, oftast cannabis. Visst, det är ju några stycken, men långt ifrån alla.

Är det kanske ett förebyggande arbete man vill åt?

Är det i så fall inte bättre att arbeta med det som är förebyggande, dvs. agera på tidiga riskfaktorer så som skolk, rökning och alkohol? Än att lägga krutet på narkotikan, jag menar när kidsen tullar på narkotikan har de statistiskt sett redan prickat av det där andra. Det bedöms som rätt avancerat att knarka.

Gör det ju.

Fast det behöver ju inte vara avancerad heller för den delen. Nyfikna killar och tjejer som testar ett par gånger och konstaterar jaha, det här var inget för mig. För frågan är ju hur många av de där 12-16 % som etablerar ett missbruk. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det är få "vanliga" ungdomar med stabilt nätverk, stabilt psyke och någorlunda mening i livet som börjar tokknarka på gymnasiet. Men så får man egentligen inte säga för vi ska gå genom livet och tro att det kan drabba vem som helst när som helst och när vi minst anar det, på denna tes är den svenska narkotikapolitiken uppbyggd.

Att ungdomar testar droger ska naturligvis inte skämtas bort. Men jag tycker inte om att alla ungdomar och unga vuxna görs till potentiella drogmissbrukare just för att de är ungdomar och unga vuxna. Jag tycker det osar rädd vuxenvärld med noll verklighetsförankring.

Men jag kan som vanligt ha fel. Kanske finns någon form av utvärdering på området som jag borde läsa.