Min J sitter just nu och intervjuas av en journalist om viktiga saker. Och det första jag kom att tänka på var: idag, varför just idag? Måste de där coola vänster-journalisterna se Vetlanda just idag? Vart ska de sitta? Det finns ju inte ens något som är öppet? Eller som anställd på Stadshotellet sa till oss när vi i förmiddags frågade om det gick att få sig en bit mat:
- Nej idag är det stängt. Det är ju söndag!
Ett hotell som har stängt på en söndag? Fast plötsligt förstår jag varför de inte har några gäster då. Om jag bodde på hotell skulle jag föredra att vissa saker fanns tillgängligt. Exempelvis mat.
Men jag tröstar mig med att Örebro också var rätt så dött på ledighets- och röda dagar. Jag minns en midsommarafton när J jobbade och jag såg framför mig hur jag skulle sitta på ett café och läsa en tidning och bara ha det så jädra gott! Med den lilla felberäkningen att allt var stängt, ALLT! Jag roffade åt mig en Elle i någon liten rökfylld tobaksaffär och fick gå hela vägen hem till Brickebacken med dödens skoskav i mina guldklackeskor (ja, jag hade gjort mig fin, för att jag ville känna mig fin på min lilla midsommarafton med mig själv!) för bussarna, de gick knappt de heller. Jag minns att jag kände mig så ofantligt diskriminerad. Alla sitter faktiskt inte ute i sina pittoreska sommarstugor och käkar fisk och jordgubbar och super och gör bort sig. Ska jag lida för att jag inte gör det? Ska jag rätta mig i ledet?
Sedan dess har min valfrihetstörst blivit något mer dämpad. Jag skulle inte kunna hålla på sådär längre, särskilt inte nu när jag valt att inte ha några val. Så är det faktiskt. Det är söndag och det är stängt, det får jag bara acceptera.
(J och den av mig upphypade journalisten fick förresten bord på Bowlinghallen, de har öppet ända till kl. 17! Bara ett tips till er som vill äta).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar