söndag 22 maj 2011

ni vet ju vad jag tycker om försäkringskassan men....

... är jag den enda som inte är überupprörd över Försäkringskassans Vegas-tripp?

Jag menar, är det någon som har missat att Regeringen har lite, vad ska jag kalla det, "nya direktiv" gällande kassans verksamhet? Lite hårdare, lite mer fuskjagande, lite mer slit-och-släng med sjuka människor (även om jag ju tillhör den hemska skara människor som tror att det i många fall varit bra med en revidering av Försäkringskassan).

Om det är någon verksamhet som behöver utbildning och personalvård så är det väl Försäkringskassan! Hur är det annars tänkt att handläggarna ska kunna och orka jobba kvar? Vi vet väl alla vad som händer med människor inom dysfunktionella arbetsplatser med ständiga omorganisationer, upphaussad kritik från landets samlade media (det är lätt att få intrycket att det faktiskt inte finns någon som tycker om Försäkringskassan) och att som handläggare behöva fatta beslut som inte känns bra i hjärtat. Annars kan jag berätta det för er:

Man blir sjuk.

Jag tycker det är klokt av kassan att satsa på sin personal. Det ska alla arbetsplater göra oavsett om det är staten som betalar eller inte. Diskussionen blir absurd om vi som arbetar inom människovårdande yrken i samhällets tjänst inte skulle få någon som helst möjlighet till att utvecklas, trivas i vårt arbete och känna att vi utför ett meningsfullt jobb, bara för att det handlar om skattepengar. Kasam någon?

Måste vi alltid bara satsa på de som mår och har det sämst? Är det vad det långa sossestyret gjort med Sverige? Är det inte klokt att jobba på flera plan och förebygga också, förhindra att fler inte hamnar där? Är det orättvist?

Vet ni förresten hur mycket pengar vi i vår arbetsgrupp lagt på vidareutbildning och personalvård det senaste året? Vet ni hur mycket det lades på oss när vi startade upp i mitt förra jobb 2007? Det handlar om en viss mängd skattepengar faktiskt. Men jag ska ärligt säga att så långt som jag stått ifrån sjukskrivning sen jag kom till arbetsplatser som värdesatte mig - och visade det - det är som att trycka på en knapp. Från nedbruten och sönderstressad till att bli stolt, ta tillvara på mina resurser och må så jädra bra. Jag tänker aldrig mer sätta min fot på en arbetsplats där mina kollegor gråter var och varannan dag för att de inte får förutsättningar att klara av sitt uppdrag.

A.L.D.R.I.G.

Och det finns en koppling för fler än mig people, så är det bara.

2 kommentarer:

Ida sa...

Kul att du skriver något bra om FK. Tyvärr så var det inte så mycket personalvård för handläggarna det handlade om. Det var inte heller för att lära sig hitta fuskare. Utan det var en utbildning för 7 personer på huvudkontoret för vidareutveckling i ett dataprogram. Jag tycker det är bra att de fick utbildningen och det var inte så dyrt om man jämför med en flerdagars utbildning med boende i Sverige. Men så fort nått händer på FK står det massa i tidningarna, till proportioner som inte alltid passar nyhetsvärdet...

miss orbison sa...

Precis vad jag också tänkte Ida, att konferensa m.m. i Sverige kostar på ganska bra också. Har hört om arbetsplatser som därför förlägger utbildningar och liknande utomlands då kostnaden blir densamma. Synd att det inte gick till personalvård dock. Och jag lovar att bli lite snällare mot Försäkringskassan.... =)